|
En målbild kan komma att förändras över tid men för SE*WigozAna's gäller ständigt detta:
- Ansvar
- Transparens
- Hälsan kommer alltid först
- Vi uppfödare har ett gemensamt ansvar och försöker samarbeta
- Avlar endast på till synbart friska sällskapskatter med bra temperament, de bästa går till avel
- Strävar mot att undvika inavel = värnar om avelsbasen. För att behålla immunförsvar och för att eliminera ärftliga sjukdomar i största möjliga mån
- Selekterar med måtta för att behålla en bred avelsbas
- Strävar efter genetisk variation - nya kombinationer. Överanvänder inte katter
- Ca lika många (få) parningar på både honor och hanar
- Håller katter fertila kortast möjligt
- Strävar mot bästa möjliga match, utseendemässigt, genetiskt
- Strävar efter att uppnå bästa förutsättningar utifrån läget som råder vid tid för parning
- Tar inte "den enklaste vägen"
- Väger för- och nackdelar mot varandra
- HCM-scannar alla avelskatter enligt det hälsoprogram som finns (utvecklades för Maine Coon vid starten)
- Säljer begränsat vidare till avel
- Använder ibland restriktioner
- Värnar om att behålla (förbättra) rasens typ och mentalitet och så klart hälsa
- Gentestar och eller gör andra undersökningar vid minsta tvivel
Vi föder alltså upp sällskapskatter
-där de bästa går vidare till avel.
Vi har ett långsiktigt tänk och har inte bråttom.
Hälsan kommer som sagt först!
Vår strävan att ständigt utveckla och förbättra:
Vi bedriver uppfödning med målet att föra rasen framåt, hälsa, temperament och utseende.
Främst fokuserar vi på egen avel men kan dela oss när tillfälle finnes.
Det är viktigt att samverka, dela kunskap. utvecklas och lära.
Genom sund raskattsuppfödning hoppas vi även kunna bidra till att generellt höja katters värde.
Visst är det det är kul att vinna på utställningar men inte viktigast! Det kan vara en lång väg att få fram en vinnarkatt utseendemässigt via en sund uppfödning. En viss gnutta tur behövs nog.
-Men alla dagar i veckan så tar i alla fall jag mycket hellre en katt där målet varit hälsa och välmående gentemot att vara snyggast i klassen detta kanske till och med på bekostnad av att rasen påverkas negativt.
Några garantier finns aldrig i avel även hur väl man försöker.
-där de bästa går vidare till avel.
Vi har ett långsiktigt tänk och har inte bråttom.
Hälsan kommer som sagt först!
Vår strävan att ständigt utveckla och förbättra:
Vi bedriver uppfödning med målet att föra rasen framåt, hälsa, temperament och utseende.
Främst fokuserar vi på egen avel men kan dela oss när tillfälle finnes.
Det är viktigt att samverka, dela kunskap. utvecklas och lära.
Genom sund raskattsuppfödning hoppas vi även kunna bidra till att generellt höja katters värde.
Visst är det det är kul att vinna på utställningar men inte viktigast! Det kan vara en lång väg att få fram en vinnarkatt utseendemässigt via en sund uppfödning. En viss gnutta tur behövs nog.
-Men alla dagar i veckan så tar i alla fall jag mycket hellre en katt där målet varit hälsa och välmående gentemot att vara snyggast i klassen detta kanske till och med på bekostnad av att rasen påverkas negativt.
Några garantier finns aldrig i avel även hur väl man försöker.
Kattuppfödning räknas som hobbyverksamhet i Sverige. Men inom viss hobbyverksamhet handlar det faktiskt om "liv och död" och man bör veta vad man tar sig an. Tänk er segelflyg eller kanske grottdykning, man kanske till och med har medpassagerare och på så vis ett stort ansvar! Vet man inte helt vad man gör med sin hobby så kan det gå illa och man kanske även förstör för andra.
Som uppfödare har man alltså ett stort ansvar mot kattköpare, mot djuret, mot kattrasen och mot andra uppfödare. Seriösa uppfödare vet det och vill uppnå det genom att samla kunskap, delge, samarbeta och nätverka. Öppenhet och ärlighet är viktigt. Mentorer kan man aldrig få för många av och jag anser att det är ett måste när man är ny i sin uppfödning. Ett samarbete och ett gemensamt tänk kan svårare än man tror. Ett ideal är inte alltid så exakt.
Katter är i grunden ensamlevande varelser. Därför är det inte säkert att alla katter accepterar att leva i grupp som avelsdjur ofta gör i ett katteri. Katter har inte samma uppbyggda immunförsvar som flockdjur. På grund av smittorisker i en kattgrupp som lever ihop rekommenderas max 5 djur. Detta försöker vi i SE*WigozAna's förhålla oss till (när vi inte har kull). Fodervärdar är mycket viktiga i vårt avelsarbete.
Vår uppfödning sker naturligtvis i hemmiljö där katterna är familjemedlemmar och lever med oss.
Inavel innebär att man dubblerar samma gener och när variationen blir lägre så ökar risken för ärftliga sjukdomar markant och immunförsvaret försämras. Avelsbasen inom rasen blir alltså på längre sikt sämre och risker tas. Många har bråttom att stärka utseendet på sina katter där inavel kan vara en genväg. utställningar och domares bedömningar påverkar uppfödare. Många gånger premieras det extrema och på utställning tas ingen notis om vilken väg man tagit för att nå det extrema.
Inavel kan faktiskt, om det går riktigt illa, ställa till det för en hel ras. Jag anser att man om man använder dubblerade linjer bör man ha en anledning och en plan hur man sedan jobbar sig bort från den sedan. Importerade katter kommer visserligen ofta med nytt blod till vårt land men är många är också gravt inavlade. Devon Rex är fortfarande en förhållandevis liten ras och många katter har inavel bakom sig i sina stamtavlor. Genom att tänka lite innan man parar 2 katter så kan man sträva bort från inavel och stärka rasen med fler unika individer.
SE*WigozAna's strävar efter friska katter och försöker jobba oss bort från inavel, få till varierade gener i våra parningar, på våra katter och för att stabilisera rasens framtid. Visst vill vi också ha vältypade katter men inte på bekostnad av att riskera hälsan. Många katter i Devon rex avelsbas är inavlade eller har det i stamtavlan bakom sig. Ibland är det inte så lätt att hitta bra matchningar till en parning. Ingen är eller kommer heller vara helt perfekt.
Inför parning så försöker vi alltid välja det bästa efter behov och tillgång. Ibland blir det inte helt det man vill uppnå men vi gör alltid det bästa utifrån situationens läge och visst får vi töja oss lite men inom vissa gränser.
På en katt tar jag generellt inte fler än 4 parningar (lite beroende på kullstorlek). Detta gäller både hanar och honor. (Fodervärdar har eget avtal.) Ingen katt, hona eller hane, bör bli överrepresenterad i populationen.
Det är inte bra att selektera/begränsa avelsdjur så hårt att avelsbasen blir för snäv och nya problem riskerar att uppstå. Jag vill gärna hjälpa nya och gamla uppfödare och dela med mig men jag vill göra det så kontrollerat jag kan så att vi kan man stoppa i tid om nåt går fel.- Är jag det minsta osäker så ser jag hellre att det drabbar min uppfödning än nån annans,
Ibland blir uppfödare begränsade till starka restriktioner. SE*WigozAna's delar med oss av avelsdjur och parningar i den mån vi tycker är lagom utifrån läget som råder. Vi försöker undvika starka restriksioner. Men vi vill inte att allt för många parningar sker på samma familj eller att en hel linje/släkt från oss överanvänds och blir en allt för stor del av genpoolen. Om en stor linje/släkt drabbas av ärftlig sjukdom så är det inte bra om den finns allt för utbredd. Sen kommer problemet tillbaka till oss. Att alla katter kommer att vara besläktade med den linjen och det blir svårt att hitta nya kombinationer inför parningar. Kanske kan mall kalla detta restriktioner men vi anser att det är för att stärka genpoolen. Sjukdomar smyger sig ofta på efter flera år. För att förebygga, kontrollera och begränsa spridning så väljer vi att begränsat sälja vidare till avel.
Däremot sätter vi inte restriktioner (över generationer) för att dölja något eller för att själv kunna tänja på gränser med tex inavlade individer. Hellre väljer vi alltså att inte göra nåt som behöver döljas eller att inte sälja instabila katter till avel vid misstanke om ev kommande problem. Jag vill vara öppen och ärlig.
Och när jag väl säljer till avel så gör jag det med förtroende om att vi har samma inställning till avelsarbete .
Som uppfödare har man alltså ett stort ansvar mot kattköpare, mot djuret, mot kattrasen och mot andra uppfödare. Seriösa uppfödare vet det och vill uppnå det genom att samla kunskap, delge, samarbeta och nätverka. Öppenhet och ärlighet är viktigt. Mentorer kan man aldrig få för många av och jag anser att det är ett måste när man är ny i sin uppfödning. Ett samarbete och ett gemensamt tänk kan svårare än man tror. Ett ideal är inte alltid så exakt.
Katter är i grunden ensamlevande varelser. Därför är det inte säkert att alla katter accepterar att leva i grupp som avelsdjur ofta gör i ett katteri. Katter har inte samma uppbyggda immunförsvar som flockdjur. På grund av smittorisker i en kattgrupp som lever ihop rekommenderas max 5 djur. Detta försöker vi i SE*WigozAna's förhålla oss till (när vi inte har kull). Fodervärdar är mycket viktiga i vårt avelsarbete.
Vår uppfödning sker naturligtvis i hemmiljö där katterna är familjemedlemmar och lever med oss.
Inavel innebär att man dubblerar samma gener och när variationen blir lägre så ökar risken för ärftliga sjukdomar markant och immunförsvaret försämras. Avelsbasen inom rasen blir alltså på längre sikt sämre och risker tas. Många har bråttom att stärka utseendet på sina katter där inavel kan vara en genväg. utställningar och domares bedömningar påverkar uppfödare. Många gånger premieras det extrema och på utställning tas ingen notis om vilken väg man tagit för att nå det extrema.
Inavel kan faktiskt, om det går riktigt illa, ställa till det för en hel ras. Jag anser att man om man använder dubblerade linjer bör man ha en anledning och en plan hur man sedan jobbar sig bort från den sedan. Importerade katter kommer visserligen ofta med nytt blod till vårt land men är många är också gravt inavlade. Devon Rex är fortfarande en förhållandevis liten ras och många katter har inavel bakom sig i sina stamtavlor. Genom att tänka lite innan man parar 2 katter så kan man sträva bort från inavel och stärka rasen med fler unika individer.
SE*WigozAna's strävar efter friska katter och försöker jobba oss bort från inavel, få till varierade gener i våra parningar, på våra katter och för att stabilisera rasens framtid. Visst vill vi också ha vältypade katter men inte på bekostnad av att riskera hälsan. Många katter i Devon rex avelsbas är inavlade eller har det i stamtavlan bakom sig. Ibland är det inte så lätt att hitta bra matchningar till en parning. Ingen är eller kommer heller vara helt perfekt.
Inför parning så försöker vi alltid välja det bästa efter behov och tillgång. Ibland blir det inte helt det man vill uppnå men vi gör alltid det bästa utifrån situationens läge och visst får vi töja oss lite men inom vissa gränser.
På en katt tar jag generellt inte fler än 4 parningar (lite beroende på kullstorlek). Detta gäller både hanar och honor. (Fodervärdar har eget avtal.) Ingen katt, hona eller hane, bör bli överrepresenterad i populationen.
Det är inte bra att selektera/begränsa avelsdjur så hårt att avelsbasen blir för snäv och nya problem riskerar att uppstå. Jag vill gärna hjälpa nya och gamla uppfödare och dela med mig men jag vill göra det så kontrollerat jag kan så att vi kan man stoppa i tid om nåt går fel.- Är jag det minsta osäker så ser jag hellre att det drabbar min uppfödning än nån annans,
Ibland blir uppfödare begränsade till starka restriktioner. SE*WigozAna's delar med oss av avelsdjur och parningar i den mån vi tycker är lagom utifrån läget som råder. Vi försöker undvika starka restriksioner. Men vi vill inte att allt för många parningar sker på samma familj eller att en hel linje/släkt från oss överanvänds och blir en allt för stor del av genpoolen. Om en stor linje/släkt drabbas av ärftlig sjukdom så är det inte bra om den finns allt för utbredd. Sen kommer problemet tillbaka till oss. Att alla katter kommer att vara besläktade med den linjen och det blir svårt att hitta nya kombinationer inför parningar. Kanske kan mall kalla detta restriktioner men vi anser att det är för att stärka genpoolen. Sjukdomar smyger sig ofta på efter flera år. För att förebygga, kontrollera och begränsa spridning så väljer vi att begränsat sälja vidare till avel.
Däremot sätter vi inte restriktioner (över generationer) för att dölja något eller för att själv kunna tänja på gränser med tex inavlade individer. Hellre väljer vi alltså att inte göra nåt som behöver döljas eller att inte sälja instabila katter till avel vid misstanke om ev kommande problem. Jag vill vara öppen och ärlig.
Och när jag väl säljer till avel så gör jag det med förtroende om att vi har samma inställning till avelsarbete .